1850-talet. Sverige är ett fattigt land och många trotsar Atlanten i hopp om ett drägligare liv. I detta tidevarv bygger vår anfader Anders en väderkvarn på Öland - och stöper släktens öde i mjöl.

Limabacka Kvarn är ett genuint familjeföretag som bygger på sex generationers mjölnarhantverk. Vi är tacksamma att få föra traditionen och hantverket vidare.

Bilden ovan visar Limabacka Kvarn 1947-48

Sedan 1800-talet har vår släkt arbetat med att förvandla åkrarnas säd till mjöl.

Vissa år får vi en stor skörd - andra år en mindre. Att som människa få känna sig maktlös inför naturen kan vara nyttigt; det påminner oss om någonting viktigt.

Vår starkaste drivkraft är att kunna lämna över en bättre jord till kommande generationer. Till era barn och till våra.

Bilden ovan visar Gissleberga Kvarns stenfasad.

Anders Nyberg var son till bonden Jonas Andersson. De sista åren arbetade fadern vid den ångsåg som till sist blev hans död när han omkom i en olycka. Anders lärde sig i unga år vagnmakariyrket och snickeri.

Han bestämmer sig för att bygga en väderkvarn, och då kommer dessa kunskaper till användning. Kvarnen han bygger, som representerar starten på vår mjölnartradition, var en kvarn med två par stenar; ett par stenar för siktning och ett par för gröpning.

Så börjar vår mjölnarberättelse. På de blånande viddernas ö.

Öländsk väderkvarn.

Andra generationens mjölnare Johan Nyberg med familj.

På sin fars sida kom Anders från en genuin bondesläkt med djupa rötter i bygden.

I århundraden hade man "suttit på hemman" - man hade levt på enkla självförsörjande gårdar med ett litet jordbruk och boskapsskötsel - och endast haft sporadisk beröring med orter utanför den egna socknen.

Vissa av släktens medlemmar hade tagits i anspråk för allmänna värv; de hade suttit i rätten och varit sockenåldermän - ett arbete som var lika ärorikt som krävande och magert betalt, och som inte sällan kostade mer än det smakade för bonden som fortfarande, utöver sina plikter mot byn, hade sitt jordbruk att sköta.

De flesta medlemmarna i släkten förde hursomhelst ett enkelt liv på sina gårdar; man brukade sin jordlott och levde på det som jorden gav.

Anders son, Johan Nyberg, skulle följa i sin fars fotspår.

Johan arbetade till att börja med hemma på kvarnen, men efter sin värnpliktstjänstgöring tog han anställning som mjölnardräng på Brogård kvarn i Rockneby, på det småländska fastlandet. Där träffar han sin blivande hustru Anna.

När arbetet på Brogård kvarn tog slut hittar han arbete på Harby kvarn. Där får han fick slita mycket hårt, och hämtar sig aldrig från detta.

På den tiden var mjölnarens arbete mycket tungt. Jutesäckar med spannmål - som ofta vägde över 100 kg - lastades på ryggen för att bäras uppför kvarnens branta trappor, ända upp till översta våning, där kornen sedan fick falla ned genom kvarnverket.

Johan hittade bättre arbete 1907 då han tog anställning som mjölnare vid Nybro ångkvarn, där han stannade fram till sin död 1913.

Johan Nyberg, andra generationens mjölnare och son till Anders Nyberg som byggde släktens första väderkvarn på Öland på 1850-talet.

Johan Nyberg, mjölnare på Nybro ångkvarn.

Johan Nyberg sägs ha varit en glad och snäll människa som gärna ville hjälpa dem som kom i hans väg.

Tyvärr var han svag för spriten och vissa tider slarvade han oerhört.

Hans föräldrar och särskilt hans mor Vendla hade vad som i vår släktkrönika kallas "ett gammaldags förhållande till spriten" vilket torde innebära att det stundom dracks friskt. Vid ett tillfälle ska modern ha varit den direkta orsaken till att Johan bröt sitt nykterhetslöfte. "Du ska vara karl för din hatt", ska ha varit hennes ord.

I Nybro kom Johan i kontakt med människor som försökte få in mjölnaren på bättre vägar, och han började där besöka gudstjänster.

Men mellan spriten och det hårda arbetet var Johan en bruten man och gick ur tiden bara 42 år gammal. Han lämnade makan Anna och sju barn efter sig.

Många av oss har läst "Utvandrarna" och berörts av karaktärernas kamp mot hunger och nöd i 1800-talets Småland - och av deras drömmar om Amerika.

Många av oss har läst om Henning som flyr Smålands steniga jordar och kvarnens tunga säckar i "Mina Drömmars Stad".

Kanske är det genom böckerna vi kan börja förstå 1800-talets armod och den kamp för ett värdigt liv som våra förfäder utkämpade.

Vi kan tala om kärlek till mjölnaryrket, till hantverket, men måste samtidigt komma ihåg att kvarnen krävde sina offer; att många män slets ut under kvarnens bördor, och att för våra förfäder så stod fattigdom och hunger alltid på lur.

Bröderna Gustaf och Arvid på Nybro ångkvarn.

Mjölnare med spannmålssäckar. Ur släktens fotoalbum

Kvarnen var en plats av hårt arbete. Samtidigt hade mjölnaryrket sina alldeles egna glädjeämnen.

Kvarnen var en naturlig mötesplats - av den enkla anledning att alla behövde mjöl till sitt bröd.

Men kvarnen var inte bara en plats för stenkvarnar - det var även en plats där pratkvarnar. Man samlades vid kvarnen för att handla mjöl men också för att träffa grannar, byta nyheter och skvaller.

Kvarnen var dessutom en källa till fascination och äventyr för barnen i byn. Där kunde de titta på de massiva kvarnstenarna i rörelse och lyssna på mjölnarnas historier. Kvarnen var en mystisk och spännande plats, fylld med ljud, rörelse och mjöldamm.

Mjölnaren hade en särskild roll i byn. Hans arbete var mycket mer än att bara mala säd. Han fick agera affärsman när han förhandlade med bönderna om spannmålspriser, fredsmäklare när han pratade trätobröder till rätta.

Kvarnen var bygdens hjärta och mötesplats; det var en plats där skratt och klagan, skvaller och notiser blandades i dånet från stenkvarnarna och i doften av nymalet mjöl. Mjölnarens arbete var slitsamt men också tillfredsställande.

Sannolikt var detta som fick Johans söner att följa i hans fotspår - trots att yrket hade brutit ned deras far.

Mjölnare med säckkärra. Ur släktens fotoalbum

Bilden visar våra anfäder, bröderna Gustaf och Arvid, med en mjölsäck över styret och en yngre kamrat på däcket. Platsen är Nybro kvarn och året är ca 1910. Vår släkt hade då varit mjölnare i omkring 60 år.

Johans söner; Gustaf, Aldor och i synnerhet Arvid för mjölnaryrket vidare.

Arvid Nyberg börjar sin mjölnargärning på Nybro ångkvarn där hans far hade arbetat. Senare fortsätter hans sin mjölnarbana som anställd vid kvarnar i Stockholm, Vadstena, Linköping och Motala - innan han förvärvar Kullö kvarn i Tidaholm, 1941.

I vår berättelse blir det tyvärr ett oproportionerligt fokus på männen i släkten, eftersom dessa arbetade som mjölnare. Vi vill gärna lyfta fram några av de starka kvinnor i berättelsen.

Vid Arvid sida stod alltid hans fru Lisa. Hon utmärkte sig i sitt engagemang i ideellt och kyrkligt arbete på alla de orter där paret bodde.

Lisa föddes 1886 i S:t Anna i Östergötlands skärgård. Hennes släkt hade sedan länge bott i dessa kustsocknar, i Östergötlands sydostligaste hörn som gränsar mot Småland.

Jorden där var mager, och släkten var således inte en renodlad bondesläkt, som på Arvids sida. Man hade främst arbetat som fiskare, lotsare, skogsbrukare och båtsmän. Många medlemmar ur släkten utmärkte sig som djupt religiösa.

Lisa genomgick som ung Frälsningsarméns krigsskola i Stockholm. Som frälsningsofficer tjänstgjorde hon runt om i Sverige och senare även i Finland.

1917 ingick hon äktenskap med Arvid Nyberg. I Tidaholm arbetade hon i Tidaholms blåbandsförening och berikade enligt utsago föreningens möten med både temperamentsfulla och kloka inlägg, samt sång och musik.

Arvid och Lisa.

Arvid och Lisa på äldre dagar.

Hubert skriver dessa ömma ord om sin mor Lisa när hon i oktober 1966 lämnar jordelivet.

"Min Mamma, Inga-Lills svärmor och Bengt, Lars och Elisabets Farmor har lämnat oss. Och vi känner stor saknad.

Visserligen kunde ärligheten och rättframheten någon gång slå över i kärvhet.


Men så kan människor bli, vars förfäder i generationer tillbaka så långt man kan följa, bott i enslighet på skärgårdshemman i havsbandet och hämtat sin påvra näring ur ett hårt hav och litet mager jord mellan havspiskade klippor. Där växte också vår kära upp och i hårt arbete.

Men hennes händer, som inte var för fina för grovt arbete, var inte heller för grova för för fint arbete.

Nu är hennes dagsverke slut och hennes händer vilar.
"

Ingenting ger hjärtansfröjd som dagens första ljus; som får mjölet att skimra gyllene i kvarnen.

Ingenting doftar bättre än godare än nyskördad spannmål.

Ingenting gör oss gladare än att se säden växa i jorden, att se barnen leka i vårsolen. I juli

Det blir mycket fokus på männen i släkten, på mjölnarna. Men utan kvinnor som Estrid vore berättelse om kvarnen och mjölnarna just ingenting.

Arvid var en tid kvarnmästare vid Nordiska Kvarnskolan och en av stiftarna av Svenska Bygdekvarnars Riksförbund.

Han kom att bli en framstående man inom sitt skrå, men i släkten är han ihågkommen främst för sitt stora hjärta och engagemang.

Han var beläst och kulturellt intresserad, och introducerade sina barnbarn för litteraturens värld och lärde dem spela instrument.

Bröderna Arvid, Aldor, Gustaf och Hjalmar.

Hubert, Arvid och Lisa.

Så här skriver Hubert om sin far när denne går ur tiden.

"Han var mycket idérik och såg uppslag och kombinationer i både smått som stort i allt sitt görande.

Med honom gick en av de sista idealisterna ur tiden. När dagens post öppnades gick föreningsbreven först. För min Far var således människan det viktigaste. Den gick före kronorna i kassan, maskinerna i kvarnen och säckarna på magasinet.

Vi, Dina allra närmaste, tackar Dej för de många och långa årens kamp för vårt bästa och för det goda i världen. Må Du nu vila i frid."

Arvid blir 85 år gammal. På begravningen sjunger hans bror Aldor honom farväl med "En Gammal Hemlandssång".

Hubert intresserar sig tidigt för sin fars yrke och för kvarnen. Han utexamineras från Katrineholms tekniska skola som ingenjör, och tar med sig de förvärvade kunskaperna hem till kvarnen i Tidaholm, där han börjar arbeta med sin far Arvid.

När Arvid pensionerar sig tar Hubert över kvarnen och lär där upp sin son Bengt till mjölnare.

Hubert är en vänlig och studerad man som senare i livet ledde kvarnbyggen i Tanzania för Sidas räkning.

I vår skildring ska Hubert ha ett särskilt tack. Det var han som innan sin bortgång såg till att sammanställa vår släktkrönika - en krönika som går tillbaka till tidigt 1700-tal - som ligger till grunden för detta arbete.

Hubert Nybergh, fjärde generationens mjölnare och kvarningenjör vid Kullö kvarn i Tidaholm.

Tre generationers mjölnare. Bengt, Hubert och Arvid Nyberg på Kullö kvarn i Tidaholm.

På Kullö kvarn i Tidaholm lär Arvid ut mjölnarhantverket till sin son Hubert och senare till sin sonson Bengt.

Bengt är skoltrött och börjar arbeta hemma på kvarnen som kvarnyrkeslärling.

Han förälskar sig i yrket och börjar läsa till mjölnare. 1969 utexamineras Bengt från Nordiska Kvarnskolan i Mariestad, endast 17 år gammal.

Sextiotalet går över i sjuttiotalet och efter sina studier reser Bengt ut i världen för att se sig om. Han arbetar under denna tid på kvarn i både Tyskland och USA.

När han återvänder till Sverige landar han i Göteborg där han arbetar på Juvelkvarnen på Norra Älvstranden på Hisingen.

Någonstans bär han en dröm om en egen kvarn. Som hans far och farfar hade haft i Tidaholm.

Han förvärvar Limabacka Kvarn på Väröhalvön i Halland ställer om kvarnen till ekologisk produktion. I tätt samarbete med lokala ekobönder lägger Bengt grunden till det som i dag är Limabacka Kvarn.

I början av 2010-talet börjar hans son Andreas på kvarnen och blir därmed sjätte generationens mjölnare.

Bengt Nybergh, femte generationens mjölnare.

Andreas levererar mjöl.

Andreas växte upp med en självutnämnd "kvarnnörd" till far, som inte sällan möblerade om i familjens semesterplaner för att få möjlighet att svänga förbi en spännande bygdekvarn, som kanske inte nödvändigtvis låg längs den utstakade rutten, men ändå mer eller mindre var nåbart med bil.

Det är därför inte konstigt att en ung Andreas, som hade sett sig snuvad på Skara Sommarland till förmån för kvarnbesök, inte underhöll planer på att bli mjölnare. Tvärtom bestämde han sig tidigt för att inte hemfalla åt släkten "kvarnförbannelse".

Det rådde dock ingen brist på driv, planer och drömmar hos Andreas. Han utbildade sig i Göteborg och sedan for till Oslo för att arbeta. Det var roliga tider med storstadsliv och spännande arbeten. Men samtidigt hade Andreas en känsla av att någonting saknades. Han längtade efter något genuint, något handfast.

Andreas återvänder till Sverige, och ska under en kortare period hjälpa sin far Bengt på kvarnen. Ödet har ett sätt att skoja med oss, och någonstans utvecklar Andreas ett intresse för kvarnen och hantverket.

2013 börjar Andreas på Limabacka Kvarn tillsammans med sin far Bengt, som var glad att sin son hade styrt i på mjölnarbanan.

Med stor framtidstro och hårt arbete byggde de om kvarnen, med bl.a. ett vackert rött kvarnverk som man hämtade i Tyskland.

De två första åren bestod av mycket arbete och långa dagar. En tid arbetade de båda mjölnare närmare 20 timmar om dygnet i ett slags tvåskift.

Det var nära att de gick in i väggen båda två, men de hämtade kraft i naturen på Väröhalvön och tog sig igenom de första tuffa åren helskinnade.

2016 fick de den stora äran att ta över Gissleberga kvarn i Skåne.

Kafferast på kvarnen.

Att vara mjölnare var tungt men fint. Vi är tacksamma att få bära detta kulturarv vidare - men vi gör det inte ensamma. Vi gör det med er.

Ni som står med oss i ur och skur, som välsignar oss med ert förtroende, som bär vårt mjöl till era hem och skapar fantastiska bröd och bakkreationer, mat och minnen. Det gör oss väldigt glada. Tack!

I varje skörd, i varje sädeskorn vi mal och i varje jutesäck vi släpar på, lever våra förfäder vidare.

Ibland kan vi nästan höra deras röster i dånet av stenkvarnarna; deras skratt och klagan. Och även - om vi kan anta att de hade lika dålig humor som vi har - deras "korniga" ordvitsar om hur man som mjölnare bara "maler på" eller får "korn" på någon.

Med tron på vinden krafter, blicken fäst i horisonten och en djup tacksamhet så fortsätter vi den resa som påbörjades för drygt 150 år sedan.

Och det, kära vänner, är något vi är otroligt stolta och glada över. Tack för att ni är en del av vår historia. Vi ser fram emot att mala på, att få korn på nya möjligheter och att fortsätta dela detta äventyr med er.

drömmen om kvarnen

"Drömmen om Kvarnen" är en dokumentärfilm om oss på Limabacka Kvarn som är gjord med stöd av Region Halland - Kultur i Halland, Värö-Stråvalla Hembygdsförening och Varbergs kommun. Musiken är gjord av vår gode vän, gitarristen Richard Olausson.

Spela videoklipp

kapitel 1

Spela videoklipp

kapitel 2

Spela videoklipp

kapitel 3

Spela videoklipp

kapitel 4

Spela videoklipp

kapitel 5

Spela videoklipp

kapitel 6

Spela videoklipp

kapitel 7

Spela videoklipp

kapitel 4

våra bygdekvarnar

För längesedan hade varje litet samhälle minst en kvarn, dit byborna gick för att mala eller köpa färskt mjöl. I Värö socken, där Limabacka Kvarn ligger, stod en gång hela 14 st kvarnar.

Idag är de flesta av dessa små kvarnar ett minne blott.

Två gamla bygdekvarnar som fortfarande maler på är Limabacka Kvarn och Gissleberga Kvarn.

Gissleberga Kvarn ligger utanför Svalöv i Skåne, och är en kvarn med historiska anor. ​

Intill kvarnen forsar Saxån som i sekler - sedan 1400-talet sägs det - har drivit kvarnen med sitt forsande vatten.​

2016 fick vi möjlighet att ta över kvarnen då den förre ägaren vid 89 års ålder och en lång gärning som kvarnmästare pensionerade sig.

I det lilla samhället Limabacka byggdes 1897 en väderkvarn i som förlitade sig på de halländska havsvindarna. ​

Idag drivs kvarnarna av elektricitet från vind- och vattenkraft och på något sätt är cirkeln sluten.​

På bilden ser du en av de gamla stolta stenkvarnarna på Gissleberga Kvarn där vi maler vårt fullkornsmjöl.

Vinden ersattes så småningom med elektricitet, och kvarnen kunde mala även på vindstilla dagar.

medarbetarporträtt

Lär känna vår glädjespridande “mjöl-dirigent” Nils - som flera av er säkerligen har haft nöjet att maila med eller prata med på telefon.

Här följer en “Q and A” med Nils.

-----

Hej Nils, hur är läget och vad har du på gång?

Läget är fint, står här och packar mjöl som ska iväg ut till glada bagare runt om i landet!

Hur kom det sig att du började jobba på kvarnen?

Jag började faktiskt som “brödchaufför” åt vårt bageri, men fick snart frågan om jag vill testa mina vingar som mjöl-dirigent. Det lät spännande tyckte jag!

Det första du gör när du kommer till jobbet?

När jag har snörat på mig arbetsskorna så dyker jag ned i inkorgen på mailen. Kollar vad som har hänt; vilka beställningar som kommit in, vilka frågor vi har fått. Sen planerar jag dagen, med mjöler ska packas och pallar som ska skickas iväg.

Vad är det bästa med ditt arbete?

Kontakten med våra kunder, oavsett om det är bagerier, grossister eller privatkunder, är nog det jag tycker absolut bäst om. Sen finns det andra moment som är väldigt roliga. Hur man organiserar dagen och veckan på bästa sätt, med logistik och ofta en del problemlösning. Det fysiska arbetet är kul, lyfta mjöl och packa på pall. Jag tycker nog egentligen att det mesta på jobbet är ganska roligt, när jag tänker efter. 😃

Bästa tipset för att sprida god stämning på arbetsplatsen?

Att påminna sig själv om vad det är man uppskattar och är tacksam för med jobbet man har. Det smittar av sig till kollegorna. Sedan är det alltid bäst att vara sig själv, för vi är alla olika och bidrar med olika saker på arbetsplatsen!

Favoritlåt att lyssna på medan du arbetar?

Jag har faktiskt precis lyssnat på Cello Song av The Books och José Gonzales tre gånger på raken - den har go' känsla! Vi kan ju dela den läsarna? Lyssna på Youtube.

Vad gör du helst på fritiden efter en dag på kvarnen?

Om jag har ork efter jobbet så styrketränar jag, det mår jag alltid bra av. Sen tar med mig min brors hund ut och promenerar. Tycker det är väldigt skönt att vistas ute i naturen, speciellt efter en arbetsdag som kanske varit hektisk.

Vad är det bästa med att vistas i naturen?

Känslan av lugn och friskhet. Tankarna kan rinna bort om man kanske har haft en lite speedad dag på jobbet. Naturen är kravlös och kan ge en kraft tillbaka.

Vad gör du i skogen? Nån slags aktiviteter?

Mest promenader men ibland drar jag på mig barfotaskorna och kör ett löpningpass på naturstigar. Det är eufori för mig - löpning med barfotaskor längs en skogsstig!

Du hade inte jobbat på kvarn tidigare - hur var det att komma in i “mjöl-branschen”?

Det har varit både siktat och fullkorn kan man säga! Skämt åsido, det har varit väldigt intressant, och jag lär mig något nytt om mjöl varje dag! Just nu läser jag “Rent mjöl : kulturhistoriskt perspektiv på handelskvarnar i Sverige” om hur man malde mjöl förr i tiden - det är verkligen ett hantverk!

Om du vore ett mjöl, vilket mjöl hade du varit?

Då hade jag varit svedjeråg. Ordet ligger så gött i munnen. Sen känns det som ett väldigt mustigt mjöl. Jag dras nog lite mer till råg än till vete, av någon anledning.

Skogaholmslimpa eller surdegslevain?
Levain alla dagar i veckan!

När blir du som gladast på jobbet?

Det är när bagare hör av sig och berättar att dem älskar vårt mjöl - och är nöjda med vår service. Vi satsar på att ha en personlig service, och är oftast bara ett telefonsamtal bort.

Vad är mest meningsfullt för dig i rollen som mjöldirigent?

Grunden till varför jag gillar jobbet, utöver själva arbetsuppgifterna, är att vi har bra mjöl och genuina varor. Man handlar av oss för att man tycker om mjölet, och delar våra värderingar när det kommer till miljö och hållbarhet. Det känns som att våra kunder är medvetna och tänker på helheten, och vill bidra till en bättre värld. Det känns väldigt värdefullt för mig!

Konstigaste jobbet du har haft?

Det är nog som polkabagare på godisfabrik i Varberg. Första jobbet efter studenten. Trots att det var på en ganska stor fabrik, så var polkatillverkningen i stor utsträckning en manuell tillverkning. Det blev ju en hel del provsmakning också. 😋

Du får dela ett surdegsbröd med vem du vill…

Elvis Presley. 😄 Såg en film om honom nyligen, så han var den jag tänkte på först.

Du måste byta efternamn till antingen “baguette” eller “focaccia” - vad väljer du?

Focaccia helt klart. Nils Focaccia låter ju riktigt bra faktiskt!

Vem är du döpt efter?

Ingen speciell vad jag vet. Det stod tydligen mellan Olle och Nils. Jag heter Nils Karlsson, så jag har ju blivit kallad Nils Karlsson Pyssling oräkneliga gånger genom min uppväxt. Har såklart haft “pyssling” som smeknamn. Inte mig emot!

Bästa life hack?

Jag har så många! Har faktiskt fått höra att jag borde skriva en life hack bok! Kommer inte på någon just nu dock. De kommer oftast väldigt spontant 😄

Favorit-svordom?

Brukar ändå vara ganska bra på att undvika de grova orden. Säger "attans" ibland!

Resa hundra år fram i tiden eller tillbaka i tiden?

Väljer absolut 100 år framåt! Skulle vara väldigt intressant att se vad det har blivit av mänskligheten och samhället.

Vad tar du med dig till framtiden?

Jag tar med min vattenflaska, åker aldrig någonstans utan den. Viktigt med hydrering!

Jordbruksrevolutionen: för eller emot?
För!

Dyraste sak du har haft sönder?
En bil.

Dahlin eller Brolin?
Brolin - för målgesten!

Ted eller Cornelis?
Ted!

GW eller Guillo?
Vad är “GW” för något? Jaså, Leif GW Persson… måste man välja?

Killinggänget eller Kvarteret Skatan?
Kvarteret Skatan.

Rågkudde eller riktigt kudde?
Riktig kudde, och råget i ryggen!

Filmtips?
"The Shawshank Redemption" ("Nyckeln till Frihet" på svenska).

Boktips?
"Little Princes" av Conor Grennan.

Vad vill du se mer utav i nyhetsbrevet?
Personporträtt av odlare och bagare skulle vara kul!

Vem ska vi intervjua härnäst tycker du?

Jag kan vara med igen 😃 Nej då, men det hade faktiskt varit jäkligt kul med Ulf, kvarnmästaren på Gissleberga Kvarn (bygdekvarn utanför Svalöv i Skåne som sedan 2016 är en del av Limabacka Kvarn).

Han är otroligt kunnig så det vore väldigt intressant att få läsa en intervju med honom. Det är till stor del hans förtjänst att vi får fram så bra spannmål och fina mjöler.

Bästa med Halland?
Närheten till havet!

Tipsa om ett smultronställe vid havet!
Finns så många härliga kustpärlor, men Getterön utanför Varberg - det är så vackert.

Oanade talanger?
Dialekter, mindfulness och matlagning.

Paradrätt?
Chana Masala!

Något som är underskattat? Kan vara en företeelse, en person eller någonting i största allmänhet.

Självkärlek. Det är någonting som ligger oss alla nära till hands och som har en så stor kraft. Ändå har vi för vana att söka efter den i omständigheter eller personer runtomkring oss, istället för att ge det till oss själva.

Oavsett om man mår bra eller dåligt i stunden, så förtjänar man definitivt mer kärlek!

Telefon
0340- 66 54 49

Mail
info@limabackakvarn.se

Adress
Backa 121, 432 65 Väröbacka

0
    0
    Din varukorg
    Varukorgen är tom